mendanten, i det han gjorde tecken åt honom att lyssna. Ljudet af en appell, utförd med blåsinstrument, hördes vid foten af klippan. Louis lutade sig ut genom fenstret och varseblef vid början af gångstigen Pierre Laffut och Henriette, hvilka styrde kosan mot skansen. Iuaan ansträngde all sin styrka för att uppgifva ett rop, hvilket kunde böras af dem; men den Store Örnen, som förskräcktes deraf, omkullstörtade honom och fattade jagtknifven för att göra slut på hans lif. Han hejdades af ett utrop af Nehala, som syntes på tröskeln. — Intet blod! ropade hon med utsträckta händer. — Hans rop förråder oss, sade den Store Ornen. — Den bleka qviunan är ännu långt borta, återtog Nehala, i det hon sakta borttog knifven; intet blod! Louis röst började utdö. Nehala lösgjorde den blå mantel, som hängde öfver hennes axlar, och utbredde den öfver den döende. Denne gjorde några vanmäktiga försök att frigöra sig, men negern Lago, som nyss inkommit, framträdde på ett tecken, invecklade grefven i kappan för att qväfva bans rop, upplyftade honom såsom ett barn i siI na armar och bortbar honom, företrädd af Nehala.