gandet och talade om det stora antal äfventyrare, hvilka sedan en tid infunnit sig i fästningens granskap, samt om den försigtighet, hvilken hans ställning pålade honom. Grefven låtsade tro på dessa ursäkter och försäknade att han icke tagit sig nära af något. — Jag borde till och med tacka er, tillade han skrattande; den öfverdrifna försigtigheten i denna emottagning har kommit mig att reflektera. — Ni kapten? — Ja, jag har tänkt att, om jag fortsatte vägen, skulle jag finna allt mer och mer försigtigt folk, och sådant skulle slutligen sätta mig i förlägenhet, ty jag reser, när allt kommer omkring endast för mitt nöjes skull. — Jag frågar mig i detta afseende hvad ett par hundra mil mer eller mindre skulle betyda. — Huru? — Er enslighet är mycket enformig, chevalier, alltid klippor, skogar och sjöar, Jag har 600 mil lång profkarta derpå, och denna är tillräcklig för att förse mig med samtalsämnen till hofdamernas tjenst. — Sålunda afstår ni ifrån föresatsen att fullfölja resan? frågade kommendanten förvånad. — Rent ut sagdt, är hvad ni sjelf och RNehala anförtrott mig tillräckligt för att förmå mig återvända. — Men era upptäcktsplaner?