För lotterispelare. Obligationer och promesser. Enligt hwad man från flera Håll er far, är benägenheten hos den mindre bemetlate delen af folket i stark tills wärt att pekulera på utlottningamins ster i åtskilliga uttändffa obligationer, och de trägna annonserinaarne i åtffilliga tidningar bära oc i fin mån wittne härom. Jcke obetydliat kapital ftröms mar härigenom ur landet, och än wärre är att fantasien uppspelas genom dessa förespeglingar, som så ytterst sällan kunna bringa någon valuta, enär de egentliga winsterna äro så ytterst få och lyckan blott kan träffa en och annan bland flera hundra tusen obligationginnehafware. Det är filunda allt ffäl till att allwarligt afråda från tessa luftslottsspekulationer, på hwilkas altare få måns gen effrar fin för dagens behof wäl behöfliga lilla kassa, ofta i okunnighet om huru liten utsigten är till winst. Men ändock finnes det en spekulation, på hwilken just de medellösaste ifynners het offra sin knappa penning, och som lemnar ännu wida mindre utfiat til någon fördel. De åro de i så stor skala af dessa fattiga inköpta promesserna. Med förwåning hörer man, att en mängd af dessa fattiga köpare ej ens känna stilnaden mellan de egentliga obligationerna och ressa dagsländan liknande pros messer; och det är egentligen för deras räfning wi ansett af någon wignt att lemna dessa upplysningar. Wid obligationsköp blir man egare af sjelfwa obligationen och får denna i bandom, od) denna obligation mäste en gång utfalla till inlösning, hwarwid dock de allra flesta innehafware blott återså fina utlagda inköpspenningar och för: lora väntan å tem unter tiven. Wansz ligen ske 3 a 4 utlottningar om året, hwarwid innehafwaren fortfarande har sitt intresse bewarast, ända tills obli gationens serie och nummer en gång uffaller. Tillika fon denna obligation när fom helst säljas, wanligen till in: köpspriset, om mon blir behof af de utlagda pengarne. Wid töp af promesser eller förföpsqvitton deremot får man blott ett in tyg på, att man för en enda aång eller en enda utlottning är berättigad att pröf: wa lyckan. Då en obligationsinnehafware bar denna förmån 3 a 4 gånger om året och det unter 20 a 30, kanske 40 a 50 år; få får en promessinnehafware blott wara med en enda gång. Häraf synes ju tyrligen, att vå redan obligar tionsköp få ytterst sällan lemnar någon winst, så måste ju promessköp i det allra närmaste wara detsamma som att kasta penningarne i sjön. Obliqaticnen skall dock en gåna, om än sent och till tåg valör, inlöfas; men promessens hela herrlighet är slut samma dag fom den enda utlottningen, i hwars deltagande ben berättigar, är förbi, och pengarne tunna aldrig återfås, när denna enda utlottning slagit fel. Föröfrigt duger promessen till raft ingentinga, innan jag tillika intöpt den obligation, till hwars serie och num: mer ban hänwisar. Skulle vu werkli: gen detta nummer utfalla, så fon ju hända att jag aldrig får äran träffa bwarken obligationen eler försäljaren Kan man således omöjligen untwara den lilla allt annat än efonomiffa fpekulationen eller det lilla nöjet att wara med wid dragningarne, få är det ju det enda förnuftiga att köpa obligationer och ej promesser. C. D. Elmans patenterade Fotogenkök. Härom skrifwer Aftonbladets trönikör. GCYAOmmAAn sån ian tre sfickn art