Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1869, sida 2

affärer bedrefvos långt bort från kontrollen af Onontis (Indianernas benämning på Canadas guvernör), hvilken hvarken kunde hindra eller hålla uppsigt öfver dem. Detta oberoende vexte naturligtvis ju längre afståndet var, och stationen vid Cedersjön låg så långt åt öster, att man i Qubec icke visste hvad som tilldrog sig der. Man såg endast några jägare, stadda på upptäcktsresor, eller Engelsmän från Hudsons-viken, hvilka trots förbudet, begåfvo sig dit i handelsaffärer. Skansen var anlagd på en höjd och bestod, såsom de flesta af dessa anläggningar, af en pål-inhägnad. Man framkom till den genom en smal väg som slingrade sig fram mellan bergsväggarne, till en port, försvarad af tvenne nickhakar. En stor hvit fana, besådd med liljor, fladdrade öfver fästet. — Ingen vaktpost bevakade platformen och Louis anlände till fots till kullen, utan att se eller höra något, som förkunnade grannskapet af en befästad ort; allt var dödt. Den unge mannen stod en stund med ögonen fästade på citadellet, hvilket man skulle ansett som öfvergifvet, så framt icke det väl underhällna pälverket, glansen af kanonerna, som garnerade det och den nymålade flaggstången utvisat att man egnade sorgfällig vård åt detsamma. Intrycket af ödsligheten blef blott