lingars gebiet. Man gifte sig med ett ftrummer, utan att hafva sett det; man sålde egendomar, utan att känna värdet af deras afkastning; man begaf sig på resor, utan att veta hvart. Några förnäma herrar, som begåfvo sig hem från en fete, hade blifvit varse ett fartyg, i begrepp att lyfta ankar; de gingo ombord, i baldrägt, och återkommo efter två år från Ostindien med ett förråd af kryddor för sina vänner. Att vara föremål för åtlöje, var i viss mån ett bördens igenkänningstecken, och om hvilken dårskap som helst kunde man, då den begicks af en den tidens seigneur, säga såsom Augustinus om religionsmysterierna: Credo quio absurdum. Mer än en gentilhomme hade redan berest Canada, utan annat ändamål än att göra något eller resa pågonstädes, och en hvar i kolonien påminde sig ännu markis Follard, som, för kroppsrörelses skull, afrest till Montreal och tre månader sednare ankom till Hudson-viken, utan att veta huru och på hvilken väg. (Forts.)