Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 2

än att blifva igenkänd och skild från Henriette, förklarade sig vara färdig att emottaga detta uppdrag och hr dOrmeil lemnade honom genast hans utnämning. Man underrättade honom på samma gång, att den officer, hvars befattning han skulle intaga, och som var kallad till en vigtigare fuktion, var chevalier de Roselles, beslägtad med Louis familj och sålunda af honom känd och pålitlig. Med dessa lugnande utsigter företogo de begge älskande den långa resan, med hela den tillförsigt, hvarmed ungdomen betraktar framtiden. Sjelfva deras okunnighet om de faror, hvilka de gingo till mötes, borde hjelpa dem att öfvervinna dem. Omslutna af sin kärlek, såsom Homeri gudar af sina moln, bereste de sjöar, slätter och skogar, utan att känna någon trötthet, alltjemt lyckliga af hvarandras sällskap. Mötet med den unga flickan, hvilken Louis frånryckte Outagamis, var det enda äfventyr de mötte på färden. Hon hade några dagar följt den lilla truppen af resenärer och bemötte sin befriare med slavisk undergifvenhet och tyst beundran. Hastigt försvann hon, utan att gifva något besked för anledningen till sin flykt eller någon vägledning för gissningen af bevekelsegrunden dertill. 3. Vi hafva redan omtalat, att grefven