Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 2

vådliga och torftiga lefnadssätt, som behagar ett högt mod och en sorgsen själ. Louis, som förr sett honom, hade bibehållit ett djupt minne af hans förakt för bördsfördomarna, och betviflade icke, att han hos honom skulle finna deltagande och stöd. Hans förhoppning blef icke sviken. Vicomte dOrmeil emottog honom såsom en bror, gillade hvad han gjort och erbjöd honom all den hjelp han förmådde gifva. Men han gjorde icke någon hemlighet af att vistelsen i Quebec medförde tusende faror, lika omöjliga att förutse som att undvika. Utom den misstanka som skulle väckas af ankomsten af en 22 år gammal kapten, hvilken steg i land utan rekommendationer, utan planer och i sällskap med ett så vackert fruntimmer, som Henriette, kunde äfven hvarje från Frankrike ankommande fartyg förorsaka sammanträffande med gamla bekanta, hvilkas oförsigtighet lätt kunde förråda de begge flyktingarna. Ett enda medel att undgå dessa faror fanns: det var att söka en tillflyktsort vid en af koloniens gränspunkter, något ställe, nog aflägset för att vara skyddadt mot nyfikenhet och allt sammanträffande med landsmän. Ett sådant ställe var Cederfästet, för hvilket vicomten hade uppdrag att söka en kommendant. Louis, som ingenting högre frukta