Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1869, sida 3

des han till galererna. Allt hvad de kunde åstadkomma var en förvandling af hans straff, han bortsändes till Aradien, dit redan några brottslingar blifvit expedierade för att kolonisera. Pierre Laffut reste, försedd med rekommendationer och en penningesumma, ämnad att mildra bitterheten i hans landsförvisning. Olyckligtvis åtföljdes snart denna bortresa äfven af Louis. Tiden var inne att för konungen föreställa denne siste afkomling af familjen Nerac. Han måste begifva sig till hofvet jemte sin onkel, hvilken ville åt honom utverka ett regemente och hvilken, efter att hafva sett sin önskan uppfylld, ensam återkom till Dives och lät den unge mannen inträda i embetsutöfning. Farhågorna för krig nödgade Louis kort derefter att afresa till Elsas, hvarest ett läger bildades; men långt ifrån att denna skiljsmässa kunde afkyla hans kärlek till Henriette, tycktes den tvärtom egnad att utveckla den. De hade funnit utvägar att i hemlighet skrifva till hvarandra och deras bref gjorde dem ständigt närvarande för hvarandra. Slutligen tillät lägrets upphäfvande Louis att återvända till sin onkels slott, der han fann Henriette, skönare och ömmare än någonsin. De återtogo sina afbrutna ljufva vanor: ensliga promenader, lektyr under skyddet af bokarnas löf, förklaringar, af