Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1869, sida 2

— IIvad kan du frukta? Vära vägvisare första knappast fransyska... — Men se här folk, som tvifvelsutan förstår det språket bättre. Den unga damen kastade en blick åt sidan i den rigtning, hennes följeslagare pekade, samt varseblef tre nya resenärer midt emot Huronerna. — Hvilka äro dessa menniskor, Louis? frågade hon med öfverraskning och oro. — Tvifvelsutan skogsströfvare, svarade han. — Men har du ingenting att frukta af dem? — Hvad kan kaptenen Louis dela Roche hafva att frukta af landsmän? Vid åsynen at de tre fremlingarne kunde man verkligen icke hysa något tvifvel om deras nationalitet. Alla tre buro canadensisk drägt; deras långa rockar utan krage voro tillsnörda vid lifvet med en gördel, härvid hängde en liten yxa och tvenne fickor, prydda med glaskoraller samt bestämda att inrymma krut och hagel. Dessutom buro de renslar och bössor. Vid det ögonblick, då kapten Louis och hans följeslagarinnas uppmärksamhet fästades på de nykomna, hade samtal redan kommit i gång mellan chefen för vägvisarne Joseph och den äldste af de sist uppträdande, en liten man, hvars slutna och regelbundna drag tillkännagåfvo mycken kraft.