vid och torkade sina ögon och fattade sin frus hand och kysste den. Sedan utbredde modren sina händer öfver dem och båda föllo ned för henne, under det hon sakta talade. Allt det såg jag en afton, då ingen trodde mig vara i närheten och alldeles detsamma såg jag en morgon. Ni må tro hvad ni vill. — När var det? frågade Marquard. — Första gången var det på sommaren, när kriget utbröt. Marquard erinrade sig, att han vid samma tid varit i Horsens, för att sälja sin bägare. — Och sista gången; frågade han knappt hörbart. — Den sista gången varigår. Jag skulle till smeden för att beställa en ny jernaxel till en vagn, då kom den nådiga frun öfver till Lerbeck för att helsa på sin dotter. Marquard svarade ej; han hade fått så säkra bevis, att de ej läto minsta tvitvel uppsta. Bedragen i allt, till och med af henne, den enda på hvilken han aldrig hade tviflat! Härefter var honom hvarje stöd frånryckt. Med hans egen och hans anhörigas olycka förenade sig äfven den förödmjukande tanken, att hans familjeförhållanden voro kända. Bonden var i detta ögonblick ej allenast hans förtrogne, utan äfven hans domare. Derföre syntes honom också