Guldbägaren. Berättelse af Carit Etlar. (Öfversättning.) (Forts. från n:o 35.) — Jag menar fadren, upprepade han; ty en moders hjerta skiljer sig icke från dottren. — Modren åsåg med tystnad, hvad som ej stod att ändra; men hemligt höll hon dock med sitt kära barn. Min halfbroder gick med bref från den ena till den andra, och när ingen såg det, smög modren öfver till Lerbäck, för att se sin dotter och glädja sig öfver hennes lycka; men det fick mannen ej veta. Marquards drag förrådde den största öfverraskning. Du misstager dig, sade han lugnt, det har fru Trane aldrig gjort. Man har berättat dig en osanning. — Åhja man har berättat mig mycket, sade bonden, men jag misstar mig ändå icke. Med mina egna ögon har jag sett mor och dotter gå arm i arm, genom alleerna i trädgården på Lerväck. Väl tio gånger togo de afsked if hvarandra och båda gräto, och då len gamla frun ville gå derifrån, sjönk len unga frun ned framför henne och )ad och bönföll henne att annu ett gonblick dröja, och Michel stod bred