Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1869, sida 3

Denna tystuad var emellertid icke efter bondens sinno. Han hade tagit Marquard med sig för att ha någon att tala med under vägen. Canska snar derefter började han på nytt: — Mitt namn är Sören Top! — Jaså — Jag har mänget år fört min torf till staden, men det afkastar föga. Han teg och väntade några ögonblick på svar; men då ädlingen framhärdade i sin tystnad, fortfor han: — Jag har också en allbrer, som har varst med i kriget; han har nu kommit hem, Hvad han kan berätta för historier Det vill ja ÅJnarå. — Isan har slagit sig präktigt ut dernte! IIlan var en af de första denna vinter på Amager, då Michel Skau var nära deran att taga svenska konungen tillfånga. Det vore nog! genmälde Marquard, som började skänka större uppmärksamhet åt bondens berättelse. Denne märkte det och fortfor sjelfförnöidt: Ja, Michel Skau känner ni väl? IIans far var blott en simpel borgare och bodde der nere i Lerbäck innan kriget började; men Michel ville högre upp. Han lärde sig fäkta och skjuta som den bäste junker. Låt bli det der narrspolet, kära Michel, sade den gamtro, ararade Mar