Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1869, sida 3

sysselsatt sig med andra saker; men annu större nytta gjorde han tror jag med sina penningar. De höga herrarne lännde stora summor af honom; han kom till hbfvet och blef utnämnd till generaladjutant, som skall hafva mycket att betyda. Emellertid gick min halfbror med budskap till den unga frun på Iolmhof. Hvilken glädje det var när ett bref ankom! Och s8edan för ett jubel när Michel sjelf återvände hem! Söndagen derefter, då kyrkOd tiden var förbi, lät den goda frun alla byns fattiga komma till sig och välfignade dem; några fingo tyg och de andra sängkläder. Hon utdelade penningar med begge händerna och Michel var nöjd med allt hvad hon gjord2. Marquard åhörde med växande deltagande bondens berättelse. Detta loftal öfver hans dotter rörde honom djupt. Har du aldrig hört talas om den unga fruns föräldrar? frågade han. — Jojomen, svarade bonden, det taiades mycket om dem, då de satte sig emot sin dotters giftermål. De voro så fattiga, att de knappast kunde föda sin dotter. Fadren försköt henne; han ville icke mer veta af henne och har också aldrig gett henne åter. — Fadren! upprepade Marquard sorgset, hvarföre nämner du just ho nom! Du menar föräldrarne. Bonden såg på honom och log. (Forts)