har lärt att smälta en fatal underrättelse, ehuru han har grått hår. Det går snart öfver. Han förde Marquard bort från disken och lät honom taga plats i ett hörn af rummet. Den gamle mannen sig stillatigaude till allt. YÅler efter få minuter upplyfte han sitt ble ka ansigte och sade matt och darrande: Mästaren har rätt. Mig felas intet, det är blott värmen här i rummet som gjorde mig illamående. Tillåt att jag går ut. Han lemnade rummet och gick obehindrad genom soldathoparne, som lem nade plats ät honom. Den synbara smärta som han förgäfves sökte dölja. envddade honom. Bägaren är alltså borta, talade han han sakta för sig sjelf då han kom på gatan och pressade handen på bröstet; borta för alltid! Och Ingeborg, min arma hustru, hvad skali hon säga? Hon väntar på mig; hon var så glad och så full af hopp och förtröstan då jag reste! --Hvad har jag nu mera att vänta eller att hoppas? O, min Gud! mitt hjeria är för svagt för alla de lidanden du pålägger det. Iuru Marquard tillbragte natten, dersöre kunde han ej göra sig reda. Följande förmiddag såg man honom jempa Horsens för att gå tillbaka till Mindstrup. Uvilken skillnad mellan i 2