Guldbägaren. Berättelse af Carit Etlar. (Ufversättning. J (Forts. från n:o 34) Marquard hade genast efter sin återkomst från Horsens anförtrodt Ingeborg hvad som tilldragit sig med bägaren; sedermera talades endast sällan derom. Emellertid gick ingen middag förbi, utan att Marquard hade kastat en bedröfvad blick på kaminen, der fordom bägaren hade stått. Det gick honom med bägaren, likasom med haus dotter, bådas tomma platser påminte om lyckliga dagar. Sedan den der aftonen i Iorsens hade Marquard 8ysselsatt sig med den förhoppmugen, att åäterså sin klenod. Under alla do vidrigheter och omvexlingar, som kriget medförde, väckte denna tanke hos honom och frodades småningom till en bestämd plan. Han hade icke varit i Horsens sedan han sålt bägaren. Kriget följde dock snart och störde både handel och vandel till den grad, att guldsmeden väl näppeligen hade kunnat fiuna en köpare. Marquards plan gynnades dessutom gzenom följande omsvä adighet: En af fru Ingeborgs slägtingar bade en gång it henne efterlemnat ett litet arf, af