Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1869, sida 2

Jag kommer i dag för att tillbjoda er ersättning. — Det är ju präktigt. nådig herre! Hvad menar ni med ersättningen? — Jag kommer, som vi aftalade, att. återköpa bägaren. — Nå, det blef utan tvifvel aftaldt, att det skulle stå er fritt. Det dröj de blott något länga innan ni kom. i — Länge! upprepade Marquard ångestfulll; jag kommer väl ändå icke försent. — Något försent! svarade guldsmeden med ett leende. Bagaren är såld. — Såld! hviskade Marquard knappast hörbart; till hvem? — Det kom en förnäm junker strax. efter det ni var gången; han återgaf mig de utlagda penningarne, men katten må taga mig om jag är i stånd all påminna mig namnet. Den är borta! sade Marquard sakta. Hans hufvud sjönk ned på bröstet och. han tog ett steg tillbaka, vacklande och liksom förintad. — Hur tusan är det med den gamlef frågade en tysk vaktmästare. År han drucken! — Se huru blek han blir, ropade en annan; han fryser, gif honom er bägare varm grogg på min räkning. — Ack nej, svarade guldsmeden, han behöfver ingen grogg; han är er gammal kamrat till mig, som änuu e, —