Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1869, sida 2

en väg genom svärmen för att uppnå dörren. Guldsmeden stod bakom skänkdisken med ett hrict förkläde och uppdragna ärmar. Då han såg Marquard log han vinkade åt honom och gaf honom ett tecken alt närma sig, i det han öÖppnade falluckan till skänkdisken. — VIKOmmIAn, nådig herro, ropade han skrattande, denna gång känner jag igen er, utan att ni behöfver säga ert namn, Men nu får ni en gång sma18 ka på mitt öl, präktig Braunschveigermumma. Med dessa ord räckte han adelsmannen en fylld kanna. — Jag kommer ej för att dricka öl, svarade denne; jag ville göra en affär med er, i fall ni hade tid til ett ögonblicks samtal mellan fyra ögon — Icke lätt, nådige herre, icke lätt. Den bästa affär, som man nu kan göra med mig, är den att tömma ett krus 5. a nej, egentligen icke förändrat, svarade guldsmeden. Förr gjorde jag bägare, nu fyller jag dem. -— Jag har snarare utvidgat mina affärer. o — Kommer ni ihåg wårt sista samtal? — Skulse jag icke det, genmälde den andre och tillade hviskande: Jag köpte en bägare af er. Ja, du gode Gud! det var en dålig handel. — Det tror jag gerna, mästare!