fälde deras kokospalmer — få hade wi troligen genast blifwit beskjutna med deras förgiftade pilar, och ingen af oss skulle hafwa kommit lefwande derifrän, emetan giftet lärer ofelbart töra inom en timme. Jnwånarne bodde långt ine uti skogarne, och fastän wi landstego twå gånger, hade wi lyckligtwis ej blifwit observerade af dem. Sedan wi alltså provianterat oss med kokosnötter, fortsatte wi mår resa till Sumatra och landstego slutligen den 26 Januari i Palangei, 10 mil söder om Patang — sålunda efter 34 dagars färd öfwer Oceanen i en liten öppen bät! Du fan knappt föreställa vig mår undran och glädje, då wi åter woro bland menniffor och kunde få sofwa ordentligt och äta warm mat. Den 30 Januari förde of ännu en gång mår båt till Bas dangs hamn, der det war någon fjöfart. Wi nåtte BParana den I Februari och påträffade andra dagen derefter holländska bartskeppet Henriette, fördt af fap: ten Brower, på wän till Batavia, vit mi med detsamma lyckligen anlände den 15 Februari och sedermera erhöllo hjelp af norttyska konsuln.