Ett Gif alt! till swenska follet. Du swenska bonde och vu swenska arbetare eller handtwerkare eller hwad du wara må: Wak upp! och fe hwad din frid tillhörer. Hwad fer tu? Jo, hur ru fattigdomen, nöden och eländet gripa omkring fig allt mer och mer, hwarföre ock mången, ehuru säterligen med blörande hjerta, lemnar ett älftart fäders nesland, slägt och wänner, för att i ett fremmande land gå okända öden till mör tes, wiss om att hang sorgliga belägenbet här ide tan blifwa wärre än ber. Och hwad är då nu orsaken till alt detta? Enhwar, fom med uppmärksambet betraltar tillståndet inom wårt kära fädernesland, infer lätt orsakerna här: till, som äro: 1:0 De oupphörligt ökade skatterna, hwilka, såsom de nu äro fördelade, owilforligen måste hafwa till följd, att en-hwar af oss slutligen måste bli tiggare, såwira wi ej innan dess föredraga att följa få många wära medbröders exem pel, att öfwergifwa wårt fäderneslant; 2:o Wår embetsmannaskara, fom, jems te statslyr m. m,, ide allenast slukar wära med swett och möda hopskrapare smulor, utan äfwen, i ståället för att wara wåra tjenare, fom rvegja herrar embetsmän i sjelfwa werket äro, uppe häfwa fia till wåra herrar, hwilka på alt sätt söka att topprida of; 3:o Wåra privatbanker, genom hwilka ett fätal penningemän lätt och lustigt bringa sig upp till millionärer, under det 99 hundradelar af nationen ruines ras, och dessa herrar är det seran, fom, tack ware penningens makt, i förening med embetsmännen, bestämma öfwer wärt öre! J sanning sköna utsigter! Ofantligt mycket mera skulle funna pås pekas; men wi wilja i stället se till om icke något tillräckligt kraftigt botemedel finnes mot alt detta onda hwaraf fam hällskroppen lider. Swenska foll! Enda fåkra medlet haf: wa mi uti s. k. feltmöten, genom hwilka wederbörande tydligen kunna få se en werklig folkopinion uttalad och då de ide längre funna föga att det blott är tidningeskrik; rerföre böra mi bwar och en i fin mån arbeta för sårana mötens äwägabringande öfverallt, ty tom ibåp, att enighet ger styrka. Då ett helt folt uppftår fåfom en man och uttalar fitt ord, skola minsann wederbörande betäne ka sig twå gånger innan de wåga trotsa detsamma, wäl wetande att ingen makt i werlden är nog stark att funna befear ra ett helt folk, fom, om det gäller, nog skall weta att förskaffa gehör åt sitt ord. Wi hafwa tänkt of, att åwägabrinnande af folkmöten skulle funna gå ganffa lätt, om till dess beredande, inom hwarje socken eller kommun bildades en s. k. Bonde: oc Arbetaretlubb, fom sammanträdde t. er. en gång i månar den, för att utbyta tankar och åsigter öfwer hwad fom rörer det allmänna, Mången, fom möjligen förut ide uns nat inse hwilken wigt det ligger derpå att hela folket, fom en man uttalar fin wilja, skulle snart lära fia inse, att just detta är enda medlet mot wära wärsta, wåra inre fienders förtryck. Tag detta i betraktande, du swenska folt! Och skynda att inrätta dylika klubbar! Öfwerläggningarne derwid leres naturligtwis af en bland eder utsedd ordförande. Som wi wilja tro och hop.