Norrländska Korrespondenten – 30 april 1869, sida 2

skeda trädgårdsmästaren, vårdade han och Erland trädgärden. — Fader, ropade Erland, vi få besök i dag. — Besök, upprepade Marquard med en förvåning, som bar vittne om huru ovanlig en sådan händelse måste vara. — Der nere vid kullen invid sandgropen har ett elegant ekipage blifvit kullstjelpt. Då jag kom dit steg en ung dame derur och bad om tillåtelse att en stund få taga in hos oss, under det smeden lagar hennes vagn. Jag sprang förut för att underrätta dig. — Du gjorde orätt Erland, svarade den gamle ifrigt. Du skulle hafva blifvit der och fört upp damen. Det bistånd vi äro i stånd att tillbjuda andra har alltid dubbelt värde i jemförelse med det, som blir oss affordradt. Hvem är den främmande? — Åh en obetydlig person, en borgerlig, svarade Erland efter någon tvekan. — Likagodt, sade Marquard, du känner vårt valspråk: honor obligat, äran förpligtar. Kom dessutom ihåg, min son, att olyckan adlar och att när tillfälle erbjuder sig att hjelpa ett fruntimmer, är det dig, icke henne tjenstea egnas. Gå och för in damen, — Verkligen, sade Erland gladt, du vill mottaga henne? — Jag skall sjelf komma ned på gården och helsa på henne,