Norrländska Korrespondenten – 27 april 1869, sida 2

bjelkarne, om aftonen framkommo flädermössen ur sina hål i murens remna. Sedan Marquard för dessa rums förfalls skull beslutat att inskränka sin boning till husets nedra våning, hade han, såsom grekerna i forntiden, ditfört sina husgudar, det vill säga de gamla familjporträtterna, och upphängt dem i det tillkommande boningsrummet. Detta var en stor sal, som intog största delen af våningen. Mellan de breda och djupa fönsterpelarne hade fru Ingeborg och Anna hvar för sig inrättat ett enskildt litet rum. Anna var Marquards enda dotter, en ung flicka med stora, mörkblå och drömmande ögon, fina, veka och sannt qvinliga anletsdrag och en bländande hvit hy. Den mer än anspråkslösa drägten, hvars enda förändring utgjordes af ett nytt band eller en prydnad af naturliga blommor, förmådde icke vanställa det fulländade i hennes växt. Hennes smärta figur, hennes fina händer och fötter röjde den förnäma damen. Det lif mana förde på godset var i högsta grad enformigt. Marquard arbetade antingen i trädgården eller satt hela dagen fördjupad i läsning af sitt gamla slägtregister; fru Ingeborg ombesörjde hushållet med hjelp af en gammal piga eller arbetade och spann med Anna, för att hålla familjens nödvändigaste klädespersedlar i stånd; Jun