Guldbägaren. Berättelse af Carit Etlar. (ötversättning.) I. UWngefar tre mil nordvest från Veile ligger det gamla herresätet Mindstrup, med röda murar, spetsiga gaflar, smala långa fönster och trånga dörrar; med alla kännetecken till den smaklösa stil, i hvilken länstidens borgar och kyrkor äro uppförda. Vid den tid, då Fredrik den Tredje regerade i Danmark, bodde på Mindstrup en mar, som vi vilja kalla Marquard Trane. Han härstammade från en berömd slägt af gammal adel; alla hans förfäder hade utmärkt sig såsom krigare i utlandet, eller i hemlandet beklädt de förnämsta embeten vid hofvet. Också hade Tranes hittills blott slutit förbindelser med de äldsta familjer. Men tyvärr öfverensstämde icke mer Marquards förmögenhet med denna lysande härkomst. Hans armod hade nästan blifvit till ordspråk i trakten. Största delen af den vidlyftiga landbesittning, som fordom hörde till Mindstrup, hade småningom blifvit afsöndrad derifrån och säld. Ogräs och tistel visade sig öfverallt på de vanvårdade åkerfälten, som med hvarje år gafvo en sämre och knappare afkastning.