tullare art den syra, fom bildades genom ljusets inwerkan under en wiss tiv, blef vå ett mått på strålarnes femiska kraft. Den observationsmetod, fom Roccoe nu anwänter, grundar sig deremot på det kemiska ljusets förmåga att swärta ett på fotoarasiskt wis bes rett papper. Genom färftilda unders sökningar har han funnit, att den tid, fom ve kemiska strålarna behöfwa för att åstat komma en wiss grad af swärta, är omwändt proportionel med deras styrka. Observationerna tillgå på det sätt, att ett fotografiskt papper utsättes under en wiss tid för det atmosferiska liusets werkan, hwarefter den deraf för: orsakade swärtningen jemföres med en normalskala, med owars tillhjelp det blir lätt att beröma ljusets kemiska ftyrka. Roscoe har publicerat en twåårig obfervationsserie anställd på detta sätt tre gånger tagligen från den 1 April 1865 till samma dag 1867 wid det mer teorologiska observatoriet i Kew i Engs land. Af dessa unrerwisningar wisar det sig att moln och mulen wäderlek ästattomma en betydligt större förminffning af te kemiska strålarnes kraft än af te lysandes; til följd hwaraf den ifrågawarande kemista kraften i hög grad wexlar med himmelens molnbe: klärnad. Denna temiska werkan wäxer efter en enkel lag med solens höjd öfwer horisonten: ven är ftörft EL. 12 på das gen och lika stor wid en wiss timme efter densamma. Den kemiska werkan förhäller fia således olika med atmosferens wärmegrar, hwilken i medeltal alltid är störst någon tio after solens gång genom meridianen. Men en får van regelbunden fördelning of ve femis ffa strålarnes werkan under årets olika månader eger deremot ide rum. Om man jemför en dag på wåren med en annan på hösten, då solen beskrifwer samma bana på himlahwalfwet, t. ex. te båda dagjemningsdagarne, få wisar vet fig att de kemiska strålarne under höstdagen hafwa betydligt större styrka än under wåärdagen. Orsaken härtill känner man ännu ide, men det är fans nolikt, att den större eller mindre mängd wattenånga, fom luften innehåller, bär: wid utöfwar inflytande. Man fan fås ledes ide efter en orts geografiska läge beräkna werkan af de kemiska strälarne i dess atmosfer, emedan denna werkan icke är uteslutande beroende af solens höjd öfwer horisonten. För kännedom härom fordras oundgängligt att på ort och ställe direkta observationer anftällas. För att erhålla ett begrepp om tet atmesferiska ljusets kemiska kraft i de tropiska länderna har Roscoe genom fin assistent låtit utföra i Para, twilfen ort är belägen i Sydamerika, un: gefär 15 mil söder om eqvatorn. Ob: servationerna anställdes under April månad straxt efter regntidens början. Variationerna i de kemiska strälarnes kraft woro här owäntadt stora allt efter som himmelen war molnbeklärd eller ren. Såsom slutresultat befanns, att i detta tropiska klimat medelintensiteten af de kemiska strålarne i atmosferen för en dag är 6 till 7 gånger större än i England för samma tid; hwilket är betydligt mer, än som borde följa af solens olika höjd öfwer horisonten. Det måste således finnas någon annan orsak, fom gör det kemiska ljuset ftarfare i de tropiska länderna. Af Rod: coes undersökningar fan man draga den slutsatsen, att för tännedom om en orts klimat, i detta ort8 widsträcktaste ber tytelse, måste man äfwen göra afseende på den större eller mindre mängd tes miskt ljus, fom från solen och atmo8feren kommer det organiska lifwet till godo. (D. N.) Hjernans nybildning. Mr de Noryhille omtalar i en wefen