De kemiska solsträlarucs olila styrla. (Ur Prosessor Edlunds föredrag på Wetenflapss akademiens högtidsdag.) Det har länge warit kändt, att får wäl det rirekta fol-ljufet fom äfwen ren mer elcr mindre starka atmosferiska belysningen utöfwar ett mäktigt inflytande på den organiffa naturen utwedling. Olikbeten mellan skilda orters llimat betingas ide endast of nederbörden, luftens wärme och fuktighet samt dessas fördelning under årets olika månader, utan den beror äfwen i mä sentlig grad af solens oc) atmosferens större eller mindre ljusstyrka. Det är företrädeswis ljusets kemiska strälar, hwilka i detta hänseende äro mwertfamma. Dessa strålar äro nödmwändiga för att underhålla och lifwa de kemiska processer, fom utan afbrott försiggå i det organiska lifwet på jordens yta. Solens och atmosferens belysningskraft utgör derföre i meteorologiskt hänseende ett wigtigt moment, fom mid förtlarins gen af olika länders alstrinasförmåga ide får lemnas ur sigte. Detta oaf: tadt hafwa meteorologernas uppmärf samhet först under den setnare tiden mera allwarligt börjat fästas härpe, hwartill orsaken utan twifwel warit ren, att man saknat ett praktiskt medel att på ett nogarannt ech beqwämt fött funna uppmäta de kemiska strålarnes styrka.