stamente har lyftat den tyngsta bördan från hans hjerta, såvida du inte är för stolt att emottaga pengar, som blifvit dig gifna, derför — — Derför att jag är ful, mamma, tillade jag. Åhnej, jag är inte för stolt dertill. Tänk blott hur mycket, som kan uträttas med dessa penningar. Men berätta mig nu allt angående testamentet, hvem som får det öfriga och hur mycket alltsammans var. — Herr IIoltzmann lär ha lemnat ungefär en half million efter sig. Deraf äro 100,000 afsatta för legater, ditt inberäknadt, och en systerson i Amerika, om hvilken ingen hittills hört talas, är utsedd till arfvinge af resten. Det är förmodligen en son till herr Holtzmanns syster, som för 30 år sedan öfvergaf sina föräldrars hus. Detta var naturligtvis ett streck i räkningen för alla dem, som bespetsat sig på att få ärfva, och förvåningen öfver testamentets innehåll var derför äfven stor hos alla. — Inte minst hos oss mamma. Men hur mycket fick herr Weiss? — Ett hundra rdr till sorgsaker. — Det förklarar hans ovänlighet mot mig, sade jag och berättade hans uppförande. Det förefaller mig så besynnerligt att jag blifvit rik, men det förunderligaste af allt är, att brist på skönhet skapat min lycka, då det alltid brukar vara tvärtom. Jag skall