Norrländska Korrespondenten – 20 april 1869, sida 2

Mitt arf. Berättelse. Öfversättning. I. I Vår lilla stad var i rörelse. Folket var församladt i gathörnen och man hade påtagligen något mycket vigtigt att tala om. Saken var den, att Jacob Iloltzmann, en gammal knarrig girigbuk, hade gått till sina fäder och skulle just nu nedsättas i jordens sköte. Men efter begrafningen skulle hans testamente öppnas, och det var denna omständighet, som upptände den mest spända nyfikenhet hos stadens innevånare. Man pratade om hundra tusentals, ja till och med om en half million, som han skulle lemna efter sig, och man namngaf de lyckliga arfvingarne, ehuru det i sjelfva verket ej fanns någon, som var rätt säker på saken. Min lilla syster och jag sågo sorgtåget passera förbi oss, hvaremot vi gingo ut på vår vanliga eftermiddagspromenad, under hvilken vi sågo åtskilliga folkgrupper. Vi önskade att någon skulle testamentera en summa åt oss, men då vi ej visste huru detta skulle gå till, tänkte vi ej vidare på den saken. På hemvägen mötte vi herr Weiss, den rika spaumålshandlaren, hvars hustru var slägt med den aflidne, hvilken ryktet betecknade sä