Norrländska Korrespondenten – 20 april 1869, sida 2

lika ord ej äro påkostande att höra? Jag hade alltid varit öfvertygad om att jag var ful, men det kostade ändå rätt mycket på mig, att höra sanningen så oförbehållsamt uttalas. Emellertid fick jag snart makt öfver denna obehagliga känsla och sade temligen lugnt: — Jag är herr Holtzman mycken tack skyldig. Jag har alltid önskat mig förmögenhet, emedan jag aldrig låtit narra mig till några dåraktiga förhoppningar. Förhåller det sig verkligen så, min far, och kan jag göra hvad jag vill med dessa penningar? Känslan af att ega förmögenhet började att göra sin verkan. — Du kan naturligtvis inte få lyfta kapitalet nu, svarade han, men öfver räntorna kan du snart nog få disponera. Herr Holtzmann har för din räkning varit mycket omtänksam. Han har på dig transporterat bankaktier till det omnämnda beloppet, fria från alla arfsafgifter, hvarför du genast får disponera ett kapital, som lemnar 7 proc. ränta. — Det gör således en årlig inkomst af 1,680 rdr pappa? sade jag, och deröfver har jag att råda! O, hur präktigt! Nu skall du, mamma, som läkaren ordinerat, äka hvarenda dag. Lilla Mary skall gå i stadens bästa skola. Jag skall köpa en ny matta till vårt rum. Mamma och jag skola