till lemnat bidrag, erhålla del af utr ställningens resultater uti ifrågawarande hänseente samt hwad derwid förekommit för wåra förhällanden mest lärorilt och bealtanswärtt. Ett bref från en Läserska. Folkärna. Den yttersta tiden är wisst kommen och Antichrist står för dörren. Werlden rasar mot Guds barn här fom annor. städes. Satan hafwer en stor wrede, wetandes, att han ej lång tid hafwer. Han retar te fina och de äro legio, te förbannare oomwända menniskorna. Det wore bättre, om en qwarnsten wore buns ven kring deras hals och de fattades i hafsens djup, än att te skulle förfölja of, Herrans ögnastenar. Kyrkan är mors ben ett Babet, en fföta, och preften är i en tödskalle, fom ej har få mycket an: dans lif, fom rymmes i mitt lillfinger. De afundas på wåra profeter, de benås trade lekmännen, fom tala Guds ord. Ack att de talare hwarje qwäll, ty det är en balsam för själen. Hicrtat fprits ter i mia, när jag hör dem tala om nåd och den söte Jesus Hur lydtiga wi äre, wi Gurs barn, fom ej funna fynda till dörs Jar will få gerna göra något för min Goel, min Emanuel, men jag möter bara gyckel. När jag möter nägon på mänen, få frågar jag genast: är bu ett Guts barn oc eller har rjefs mulen vig än i sina klor? få får jag alltid owett till jwar. Och änrock wille jag omwända hela werlden. Men Her: ran tar wilja för gernina. Jag är ju med i syföreningen och mi samla medel åt re föra, kära kolportörerna och den tära stifteljen. Bonren i aranngården war arg häromdagen att jag lockade hang tjenstfelk bort på samlingen, men jag swarte bonom: man mäste mera lyta Gud än menniskor, och att om re sofwo bort moroonen, få mere bet ett lagom straff åt en särdan helwetes eldbrand, fom bara tjenar Mammon. Werlten säger, att han är en gutfruktia man derför, att han går i Babel och läser hemma och gör bön för fig sjelf, men han pår ju aldrig på samlingen, han will ej weta af vem, fom tala Gurs ord för of, och han begagnar tjefwulens dryck och låter fina barn dansa. Hwad göres oss mera wittne behof? Allt, fom ej går af tron, är synd, men den, som har tron, får göra hwad han will, ty han fan ide fynda, ty han är af Gud fört. Ja wi äro saliga, syster I tron, Frukta ej tu Elena hjord etc. Jap bes ver tig, få ej mera till nattwarden i Babel, ty der är tu bland skriftfolket, fom en ros bland tarne. Nej, wi ffola bedja en af mwännerna pifma of natts warden, få äre wi alla bara heliga, utan alla aanar. När of är Jesus, men icke hos ten förbannade werlitshopen, fom aår i fina afaudahus och stenkyrkor. We, we, we öfwer tem, men wäl alla Guts barn! Hwad tycker du wäl, att Per Dig Lisa skrattar gerna. Jag fare henne, att bon skrattar få laxom, när bon kommer i helwetet, och det trollet swarte: då få wi skratta i lapp. We werlten! — —— Clin. (Sala Tidn.)