vMen hvad har det blifvit af — af den der tjufskytten? Ja, det vete den gode Gudenso, sade skogvaktaren skrattande. Han hade den natten skjutit en rigtigt duktig hjort, men vågade ej vidare visa sig der i skogen, ty jag visste nu hvem han var, och då polisen följde honom i hälarne, kunde man ingenstädes finna honom. oIngenstädes finna! upprepade Merkel entonigt, ty hela rummet gick ikring med honom. Det förekom honom som om han hade fått vingar och nu ej längre kunde stanna qvar inne i rummet, utan måste flyga ut på taket. pNej, minsanny, skrattade skogvaktaren; klok var den der Merkel, det måste man erkänna, och ingen menniska hade under hela året han smög der i skogen ansett honom för en tjutskytt, så försigtigt gick han alltid till väga. Men efter den der historien visste han alltför väl att det gällde hans skinn, och då schappade han naturligtvis undan. Den der Merkel ?) Ja visst. Kände ni honom något? vNejv, sade Merkel med en skakning på hufvudet; huru skulle jag kunnat känna honom? Det säges att han farit till Amerikap, menade skogvaktaren, och det är väl och så möjligt; ty der borta i Amerika gömma sig en hop menni