Norrländska Korrespondenten – 13 april 1869, sida 3

Eu främmande man hade, då det började bli trångt i lokalen, tagit plats vid samma bord som han och nickade vänligt åt honom. Merkel stirrade på hans ausigte, som om han hade sett en ande. Det är varmt i dag, fortfor mannen och kastade en gammal jagtväska, som han bar öfver axeln, bredvid sig på golfvet, en rigtigt ohygglig värmel vNi har begärt rom och vatten, inte så?, frågade kyparen, som i detta ögonblick anlände med det reqvirerade och satte detta på bordet framför gästen. vJay svarade Merkel, men han såg hvarken kyparen eller den begärda drycken, ty hans blick var fortfarande, liksom bunden af en trollmakt, fästad vid den framför honom sittande mannen, hvilkens anletsdrag dock ej voro i ringaste mån olika den stora hopens. Denne bar en gammal söndersjuten och redan flere gånger reparerad och lappad grön rock, en grå, illa tillklämd filthatt, grå strumpor och sjöstöflar, och sågs äfven ha medtagit sin frukost. Han framtog nemligen ur ett tydligen många gånger begagnadt papper ett stort stycke kornbröd, i hvilket uti en särskilt fördjupning satt ett stycke smör, och bad derefter kyparen att gifva honom ett glas enkelt öl — han finge för ingen del depensera mycket. Till en början brydde han sig här