Norrländska Korrespondenten – 13 april 1869, sida 3

plats vid af de mer afsides belägna borden. Men hvad bekymrade han sig om de främmande menniskorna! Han kände ingen af dem och de ännu mindre honom. Han. beställde sig en smörgås och ost, och en half flaska vin; men sådant fanns icke på stället, hvaremot han kunde få sig en god grogg. Godt, ge mig då vatten och socker och en flaska rom,? sade Merkel, vJag vill sjelf tillaga groggen. Det dröjde något innan vattnet kom, och medan Justus Merkel derunder satt vid sitt bord och såg alla de fria menniskorna, som rörde sig omkring honom, kände han till sin förskräckelse, att samma känsla som föregående afton öfverväldigade honom. Ångesten för det kommande började åter bemäktiga sig honom. Men kraftfullt kämpade han mot hvarje sådan känsla, han finge och ville ej vidare visa sig svag, och med armbågarne stödda mot bordet och ansigtet betäckt af händerna, satt han der och återkallade i minnet bilderna från förflutna dagar. Återigen befann han sig derute på den månbelysta platsen i skogen — återigen såg Han mannen springa ut ur skogssnåret — Skottet small och tyst och utan rörelse låg den olyckliges genomskjutna kropp på den fuktiga marken — men hau såg icke blott detta — der hemma väntade den