Norrländska Korrespondenten – 13 april 1869, sida 3

vid föga eller intet om främlingen med det hvita skägget, hvilken han endast af höflighet tilltalat. Mer clutligen måste det dock ha väckt hans uppmärksamhet, att denne stirrade på honom så, eller kanske att främlingens stora och snöhvita skägg gaf anledning dertill; nog af, han vände sig åter till denne, och då han fann att han ännu uppmärksamt, ja nyfiket betraktade honom, forsatte han samtalet. Ni är förmodligen inte från den här trakten? frågade han, i det han skar ett stycke af sit! bröd. vNejo, svarade Merkel, liksom i en dröm; Här kanske ni det? Ej långt härifråns, sade mannen; ofrån Pastewitz77 Från Pastewitz? vJa, men jag bor inte i byn.Inte i byn ?) Nej. i skogen derborta — det är ett godt stycke att springa hit in, men i vackert väder kan det väl gå an.Främlingen med det hvita håret teg en stund. Ilan måste tydligen ha insett, att den andre kunde finna hans uppmärksamma betraktande besynnerligt, och sysselsatte sig derföre en kort stund med den framsatta frukosten; men hans blick flög allt jemnt öfver till hans vis å vis, hvars drag synbarlisen tycktes utöfva en synnerlig dragniogskraft på honom. (Forts.)