Norrländska Korrespondenten – 13 april 1869, sida 2

tadt, och det skulle äfven blifva utfördt. Genast — i detta samma ögonblick ville han göra ett slut på ett så pinsamt tillstånd af tvifvel och fruktan — och med kraftfull sjelfbeherskning vände han sig om på sin plats och gick med fasta steg upp emot poliskammaren. Men han hade — åtminstone för i dag — försummat sin tid, ty just nu slog klockan 7, och då han uppnådde platsen, lemnade alla tjenstemännen på en gång det fruktade huset. Icke desto mindre frågade han en der stående polisbetjent om det icke funnes åtminstone en aktuarie att tala med. Mannen skakade betänksamt på hufvudet. vNej, kära herrer, sade han, onu är det slut för dagen; herrarne äro redan alla borta, och om det nu också skulle finnas någon derinne, skulle han taga ganska illa upp, om någon ville tala med honom efter klockan 7. År det något angeläget?o vJan Har herrn brädtom 2 Merkel dröjde med svaret; han kände äterigen huru hans andedrägt hämmades, och han sade slutligen med sakta stämma: vNej by Nå, då kan ui ju komma igen i morgon; sade mannen med en nick