Folkmöten. De alltmera inom wårt land tillta. gande möten, der folket sammankommer för att riskutera dagens frågor, wisar tydligen att mi kommit till den tidpunkt, då stora och wigtiga reformer måste ins träta och det fan ide wara annat än glädjande, att folket änrtligen börjat mogna och fielft inser hwad det bebhöf: wer för att ide alldeles förqwäfwas af ben gamla furtegen. Bland sådana möten förtjenar i fynnerhet det, fom nyligen hållits wid Lens nås i Nerile, att komma till almänbhes tens kännedom och mi meddela här efter y!erikes Aueb. följande: Reran långt före den för mötets början utsatta tiden såg man fredagen den 26 sistlidne Februari folk från ffilva håll anlända, somliga klädde i heladagskläder, andra i skinnpels och förs skinn. Hwar och en styrde sin kosa till den anwisare slolsalen, der bänkarne snart fylldes af menniskor, funderanre på bwad komma skulle. Omkring 150 personer woro wid tillfället närwaranre. På enhällig begåran uppstår omsider gotsegaren Linteberg på Labbetorp ech öppnar mötet med ett kort improwifes radt tal, rerwid beklagande det tillstånd, hwari wårt arma fosterland vu befins ner sig. Derefter företogs wal af ordförande och sekreterare, då hr Lindeberg utsågs till det förra; till sekreterare waldes hemmanseaarne Jonas Olsson i Ekeby och Otto Persson i Bunasäter. Sekreteraren Otto Pereson begärde nu ortet och uppläste ett skriftliat an. föranre, hwilket torde kunna betraktas säsom ett program och förefaller oss märkligt nog att, oaktadt teff mwinlyftigs bet, förtjena här återgifwas, få lydande: Med glädje och hopp helsa wi bwars andra wällomna, tå wi nu här samlats för att tislutera och rätplåga om de för