Norrländska Korrespondenten – 6 april 1869, sida 2

kringvridas i låset till ett närbeläget rum, hvars invånare kom sent hem. Kom man väl redan för attfängsla honom? Nej, det vore då omöjligt — liket kunde ännu icke ha blifvit funnet, och dessutom — huru kunde väl misstanken genast falla just på honom; hade han under hela aftonen blifvit sedd af någon annan än den numera döde, och hvem visste väl för öfrigt att han brukade gå och skjuta på förbjuden mark ? Det skulle derför måhända vara möjligt för honom att välta hela brottet från sina skuldror — om han blott hade känt sig nog stark att ihärdigt neka dertill. Men han visste alltför väl, att han vid första anklagelsen sjelf skulle komma att förråda sig — hans nerver skulle aldrig kunna uthärda något sådant; och derföre fann han det vara bäst att i tid fly bort, för att undgå den straffande rättvisan. Efter detta beslut blef han något lugnare; han såg plötsligen en hjelp i nöden, der han redan börjat förtvifla, och hans plan blef nu raskt uppgjord. Han plägade ofia a Små reSor, och i ra vana vid att stu vara borta hela ta fjortom dagarne, medan han ströfie UH11 i landet och skötte sina avdter. Han medförde då utom sin rensel, i hvilken han förvarade något linne, äfven en kista med pelsverk, som