Norrländska Korrespondenten – 6 april 1869, sida 2

gjorde inga svärigheter att taga honom ombord, och tolf timmar derefter seglade det vackra fartyget, med sina segel fyllda af en gynnsam bris, ute på Nordsjöns ljusgröna vatten mot sitt mål Newyork. Andra kapitlet. Huruledes det onda samvetet plågade Justus Merkel. Justus Merkel var räddad. Så snart han beträdde den amerikanska jorden, begaf han sig genast till det inre af landet; ty han höll sig sjelf ännu icke säker i Newyork, ja tog sig till och med i Illonois, dit han drog sig undan, ett annat namn och började der ett annat lefnadssätt. I Tyskland hade han varit en oförbätterlig jägare, som ej kände sig belåten, om han ej hade bössan under armen. Här, der det fanns fullt upp af vildbråd och hvar och en kunde skjuta när och hvad han behagade, tänkte han alls icke mer på att ens taga ett gevär i handen och ännu mindre — att förslösa den dyrbara tiden med onyttigt jagande. Han blef jordbrukare, arbetade först som dräng, öfvertog derefter ett litet arrende och bragte det slutligen derhän, att han sjelf kunde köpa sig ett stycke jord. Men han hade äfven i ett annat hänseende blifvit en annan menniska, och om han hvad flit och ihärdighet