Norrländska Korrespondenten – 6 april 1869, sida 2

han sökte försälja. För närvarande hade han dock lyckligtvis inga pelsar i lagret, utan hade under den sistförflutna veckan sålt sitt sista förråd och derigenom fått ett litet kapital i händerna. Hvad hindrade honom då att nu att dermed begifva sig till Amerika? En half timme derefter var han ifrigt sysselsatt med att i pelskistan inpacka allt hvad han egde af något värde. Redan i daggryningen stod han färdig till uppbrott, lemnade då, såsom han alltid brukade göra, nyckeln till hemmet åt sin värd och for derpå med sitt pick och pack på jernbanan, der han likväl ej först tog biljett direkte till en sjöstad utan till närmaste större station. Derpå for han, med dödsångest i hjertat, allt längre och längre, hela banan ända till Hamburg. Hvad gagnade det honom väl att snälltåget förde bonom med vindens snabbhet framåt? I Med tankens hastighet flög den elektriska telegrafdepeschen efter honom, så snart den ringaste misstanke väcktes mot honom, och så olta hans blick träffade en uniform, en polistjensteman, drog han sig förskräckt undan. Men det tycktes dock som om hans fruktan varit grundlös; han uppnådde Hamburg och hade den lyckan att få anvisning på ett skepp, som just då låg segeltärdigt vid Cuxhaven. På ångbåt begaf han sig genast dit; kaptenen