Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1869, sida 3

hans gård österut då A. gick ut ur förs stugan för att fluta fig till skarpskyttarne, men utfommen på bron och faftande en sidoblick uppåt gatan, warseblef han en person wäpnad med en spak skilja fig från de eftersta lederna af hopen och rusa mot A. synbarligen för att flå till honom. A. hade då spänt hanen och lyft upp bössan mellan sidan och högra armen och hotat att stjuta, om angriparen närmade fig och då denne med fortfarande lyftad spak trängde på, tog A. ett balsteg öfwer tröskeln, hwarwid skottet brann af, utan att A. med wilja aflossat det, troligen der före att någon skakning i armen orsalades antingen af stöt mot dörren efter af rädela. J detsamma hade A. fått ett flag af spalen öfwer handleden, hwarpå han som tyckt sig se huru karlen föll genast efter skottet, nu trodde sig warseblifwa huru han reste fig upp igen och wände sig öfterut liffom för att gå efter hopen; dock hade A. gått in i förstugan innan han hann fe om det lyckades för den fårade att tomma widare. Någon anmälan om saken hade A. ej gjort dels derföre att han hört ett skott lossas straxt efter fitt eget och trodde att detta dödat Dalin dels af fruktan för hämd af allmänheten. — Af de för delaltighet i upploppet häktade ynglingar ne Nordin, Eman, Arwidsson, Andersson, Strandell och Sundin erkände de tre förftnämnda att de warit med i folkhopen, dock utan att hafwa på minsta sätt deltagit i wåldsbragderna; hwaremot de tre fiftnämnda förklarade sig ej ens hafwa warit i sällskap med de öfriga den aftonen och ej heller hafwa fig något bekant om förlons pet. Sotarelärlingen Andersson erkände doc, att både han och Nordin den qwällen warit i en fådan röra, hwarmed han på tillfrågan af åklagaren fade fig mena att de woro rufiga, att de ej kunde min: nas hwad fom händt och inweckade fig dessutom några af de häktade uti twetalan od) motstridiga Yttranden. — Till tisdagen moro Ytterligare inkallade och tilltar lade repslagaren J. Krok, drängen Per Pettersson, fiskaresönerna P. J. och O. Flodman, M. E. Skoglund och P. J. Myrgren oc förelommo mot de tre fiftnämnda tillfölje af wittnens påståenden och egna sinsemellan stridande berättelser så beswärande omständigheter att de på åflagarens yrkande förklarades skyldiga att träda i häkte. Ransakningen fom börja de kl. 10 f. m. fortsattes med endast ett par timmars afbrott ända till fl. half 11 e. m. od) följdes med spändt intresse af en mängd åhörare. Tidningens inskränkta utrymme hindrar ref. både denna gång och — må det på förhand sägas — fans nolikt äfwen hädanefter att redogöra för de många wittnenas berättelser; detta fan också på det hela wara öfwerflödigt lif: fom det och ffulle blifwa alltför tröttsamt för läsaren. — Nästa rättegång war ut: fatt till den 27 d:s. — I tisdags framtvädde dels Almgren fjelf för egen del dels Strandells far för sonen dels också båt skepparen Wiman för fin swåger Sundin anhållande att dessa häktade personer skulle så mot borgen ställas på fri fot, men blef detta af rätten asslaget på åklagarens be stridande och åberopande af wittnens hör vande mot de tilltalade. (D.:B.) Om 5stadkammande at on arhoftginrått