Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1869, sida 2

förverkadt och hennes förra egarinnas rättighet till henne således upphörd, fann allmänt bifall, och i följd häraf blef Anna Maria förd tillbaka till pilantagen och der inspärrad i samma fängelse, ur hvilket hon några timmar förut befriat fångarne. Den ädla qvinnan bäfvade för det öde som väntade henne, och från hvilket döden var hennes enda räddning. Men icke alla hade ansett förföljelsen onyttig och afståttfrån den. Carlo, hvilken jemte sina handtlangare, de förrymde negrerne, befann sig i närheten när flykten blef känd, hade förenat sig med förföljarne och uppsökte ånyo spåren efter de förföljde. Han uppnådde Missisippis strand i samma ögonblick flyktingarne, som äfven upphunnit floden, hade förenat sig med en patrull af unionstrupper, som medförde flera fångar, hvilkas gevär kommo de obeväpnade väl till pass. Nu saknade: Knut sin Anna Maria, som han trodde vara i de efterföljandes spår. När Carlo framkom till stället, igenkände han honom på ögonblicket och trodde sig i honom se sin hustrus bortförare för andra gången. Qvinnoröfvarens uppträdande i denna stund vittnade tydligt emot honom, och innan den öfverraskade, som plötsligt befann sig framför en sådan öfvermakt, hann att kasta om sin häst, träffades han midt i hjertat af en väl riktad kula