Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1869, sida 2

— Lef väl, sade mrs Richards, i det hon räckte henne handen, du har blifvit mig kär och jag vill rädda dig, du är en modig qvinna, Gud ledsage dig! Derefter fördes vagnen bort af en stark häst innan den befriade ens fick tid att yttra ett ord till tacksamhet. Redan befunno sig de resande på gränsen af plantagens område, när hastigt tvenne män med ett dundrande halt l sprungo upp på vägen och fattade i betslet på hästen. Anna Maria ansåg sig förlorad och redan begynte hundarne, retade af det genom nattens stillhet skallande anropet, att med sitt skällande allarmera fienden. Knut, som tillika med Herrman återvändt, för att rädda sin hustru eller dö med heune, hade igenkänt henne och trodde att hon var på väg att åter bortföras. Efter ett par ögonblicks uppehåll rullade vagnen, på hvilken nu befunno sig fyra personer, mot norden. Skola de väl lyckas att uppnå en säker tillflyktsort bland sina vänner? Ty bakom dem förnimmas höga rop af de förföljande och blott på hästens styrka och uthållighet bero deras lif. Tolfte Kapitlet. I matsalen inom ett prydligt hus i Nevyork finna vi åtta personer församlade kring ett rikt dukadt bord. — Vi dricka först en skål för våra hårdt pröfvade vänners välgång, sade