En mängd oroante rykten om båre mundtligen och skriftligen sällra hoteljer mot så wäl enskilra personer som hela samhället hafwa under dessa dagar spridt sig, det ena mer orimligt än det andra. Werkligheten af åtskilliga hotelser kan dock ej förnekas. Det skulle hafwa warit bäst för wårt samhälles anseende att ej hafwa behöft omtala tillwaron af dessa hotelser, men möjligtwis fan ett allmarligt wälmenande ord, i tid uttaladt fomma någon wilfeförd på bättre tanfar och dermed wore en werlligen stor winst gjord. Här har öfwerwåld af den mest beklaganswärda och sorgliga beskaffenhet slett — ett öfwerwåld, fom till en början tycktes wara rigtadt mot enstilte personer, men fom fick en få stor utsträckning, att det blef ett wåld mot hela samhället. Såsom sårant måste det ock of statsmyndigheterna behandlas; bet stod ech står ej i någon enskild persons makt, eho det wara må, att nedtysta saken och öfwerlemna den åt glömskan, till och med om han skulle önskat och anfett vet bäft. Lagen, fom war öppet trotfar och öfwer skriden, måste göra fig gållante, få mira samhällsordning skall kunna ega bestånd od) metborgares skydd till person och egendom blifwa werklighet och ej blott ett tomt ord. Huru skulle man wäl då funna tänka fig, att ett upprepadt förs nyande af wåldsamheterna skulle aflöpa utan ännu ledsammare följder? Det fan wäl hända att en ögonblicklin seger kan winnae, att den eller den förmenade fienden kan skrämmas, tuktas eller till och med dödas; men har man wäl pjort klart för fig wårorna just deraf? Om wårt samhälle låge ensamt för sig sjelf, afsöndradt från det öfriga riket och ej stående under dess lag, trå skulle segern både winnas och behållas af den sidan, som räknar den största sysiska styrkan, men må man komma ihäg, att wår lilla stad, få obetydlig den är, bod utgör en del af rikskroppen och säsom sådan måste äfwen inom den lagens makt och auseende göras gällande. Lagen måste wara ftartare än egenwiljan och trotsigheten och om tdessa i sin blinchet förklara öppet krig mot lagen, fan bet wäl rå uppstå någon twekan om hwem fom till sist skall behålla segern? Säger ej sunda förnufs tet och den ringaste lugna eftertanka att en strid mot hela staten är en galenskap, som ej borde falla en förständig menniska in. Wi tro ej heller, att någon på fullt allwar trott sig kunna uträtta något med hotelserna, men då dessa blott underhålla oro och jäsning i sinnena, utan att kunna förhindra lagens orubbliga gång eller ens skrämma ten, fom är fast öfwertygad, att lif och lycka stå i Herrans hand och ej funna tagas, förr än han tillåter bet, få borde de, fom fälla tessa hotel jer, upphöra med vem både för fin egen och samhällets heders skull. Det bästa wi alla kunna göra, är att med glömska af det framfarna, så widt på oss beror, hjelpas åt att widtaxa förbättringar i bet fom öfwerklagas och befinnes wara ondt. Wi behöfwa hwarandra ömsesidiat; skola wi nu helt och hållet sönderslita ala forna band af förtroende, skola wi stå emot hwarandra med misstrogna, hätffa blickar, få gräfwa mi blott derigenom aemenfamt ren grop, hwari wårt hittills frerliga och lyckliga samhälle skall be grafwa fig sjelft. Derhän får vet lit: wäl ej gå, ty ännu har wäl ej all be sinning öfwergifwit of, ännu hafwa wi ju kärlek qwar åtminstone till den jords fläck, den stad, fom mi falla wår. (9.8) Sjöfartsunderrättelser. 1868. Nov. 21. Ådalen, Nordlander, anl. till Buenos