ker. Den förbittring, med hvilken detta krig fördes kunde jemföras med den, som utmärkte de tyska religionskrigen i sextonde och sjuttonde århundradena. Fångar i större antal kunde man ej bevaka, utan att lägga hinder i vägen för egna rörelser och beröfva sig stridsdugligt manskap. Enklaste sättet att undvika detta var att ej gifva pardon, utan döda dem. Således skulle han aldrig återse henne, aldrig blicka i dessa trogna ögon, som för honom återspeglade himmelen på jorden! Hvad var döden för honom! Välkommen, om hon hade gått före honom, men en smärtsam skiljsmessa ifall hon ännu lefde. Och likväl kan ingen, under den långa natt, som föregår en säker död, värja sig för en djup ångest, han må hafva uppgjort sin räkning med verlden som en man, hvilken dör för sin pligt, eller vara en dålig menniska, den der tror sig i sina onda gerningar hafva återgäldat verlden hvad hon tillfogat honom; och den otrogne, som under en hel lastfull lefnad aldrig trott på ett tillkommande och ansett detta lifvet blott som en kort öfvergång till det tomma intet, skall i dessa stunder rubbas i sin tro och bäfva för en evig domare, om äfven den halsstarrighet, som han kallar stolthet, förhindrar honom att bekänna det. Barndomens dagar skola uppdyka