Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1869, sida 2

En utvandrares öden. (Bild ur Amerikanska kriget.) (Forts. fr. n:o 22.) Hon berättade nu sina lefnadshändelser, om den förhatliga hämnd, som anstiftats af ondskan samt den fullkomliga hjelplöshet, åt hvilken hon funnit sig öfverlemnad. Hennes åhörarinna kände sig djupt rörd af hennes berättelse, som bar sanningens prägel. Hon räckte Anna Maria handen och sade: — Ni stannar hos mig, jag anser er ej längre som slafvinna. Ni är i min tjenst, jag kan ej vara er förutan, ni får behålla ert barn och ni skall aldrig få anledning att klaga öfver dålig behandling. Vi skola söka att få rätt på er man, han skall komma bit, ty jag beböfver en pålitlig uppsyningsman. Det var en stor lycka i olyckan. Om den sjelfständiga qvinnan, som från barndomen aldrig känut någon annan vilja än sin egen, befunnit sig vid dåliga vätskor, hade Anna Maria aldrig kunnat påräkna något deltagande; hennes lugna väsende hade blifvit ansedt som oförskämdhet och man hade sökt förödmjuka henne genom medel, hvilka fört till den djupaste förnedring och smälek. Slafegaren är ett mön