Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1869, sida 2

ej vara, att hon, dottern af ett fritt och högsinnadt folk, befann sig lik ett kreatur på salutorget! Heldre dö än slaf, är frisens valspråk, och bon skulle hafva dött, om ej allt hvad som fanns qvar af medvetande inom henne sammanslutit sig kring hennes barn. Hon märkte ej köparnes fräcka, mönstrande blickar; instinkmessigt drog hon sig tillbaka, och den ädla qvinnans medfödda värdighet kommo dessa menniskor, hvilka infunnit sig för att köpa menniskor, att för ett ögonblick studsa. Upproparens röst, som förkunnade menniskovaran, klubbans slag, som beseglade ett omätligt elände, ljödo som ett aflägset buller för hennes öron, och först det hjertslitande skriket från en närstående qvinna, ur hvars famn det försålda barnet rycktes, bragte henne till fullt medvetande af sin belägenhet. En fjerdedels timma af den förfärligaste ångest förgick; nu såg hon allas blickar riktade på sig, dessa skamlösa blickar, hvilka så djupt kränka ärbara qvinnor, samt hörde ord, hvilka anmärkte än det ena, än det andra företrädet hos hennes person och prisade hennes behag. Då kom en köpares fråga blodet att stanna i hennes hjerta. Med eller utan barn?o Auktionisten vände sig frågande till en bakom honom stående man, som efter en kort besinning tillhviskade honom några ord. Den öf