Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1869, sida 2

med negern, som körde densamma. Han steg af och vinkade at negern att göra likaledes. Derefter blefvo Anna Maria och hennes barn instuckna i kärran, som var bäddad med halm, och sedan bar det vidare i raskt traf på den af Carlo utpekade vägen. Det var natt, när kärran höll utanför en läg och dyster lada; en storväxt, bredaxlad mulatt med piska i handen ryckte den vacklande och af ångest halfdöda qvinnan med råhet ur kärran, och pekade, i det han kastade barnet till henne, på dörren till ladan. Den arma skälfde af fasa. En vämjelig stank framträngde ur ladan och en qväljande hetta hotade att beröfva henne sansningen. En kuuff af mulattens grofva hand gjorde slut på hennes dröjsmal och Anna Maria sjönk med sitt barn på armen nästan medvetslöst ned på golfvet. Med ett groft skratt tillslöt uppsyningsmannen dörren till det rum, som var utsedt att förvara de slafvar, hvilka skulle säljas. UHvilket uppvaknande ur den domning, som timtals höll henne fängen i en halfslummer af högsta utmattning, väntade ej Auna Maria! Sparsamt inträngde det inbrytande dagsljuset genom de små öppningar, hvilka voro anbragta i stället för fönster, så att blott formerna af menskliga gestalter, hvilka lågo om hvarandra på golfvet, voro igenkänlige.