Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1869, sida 2

verbjudande bläddrade träget i en framför honom liggande bok. Allt hvad Anna Maria hittills utstått var ett intet mot dessa minuter af dödsångest. — Ungen följer med, sade han slutligen, i det han långsamt stack en väldig buss tobak i munnen. En varm bön uppsteg ur Anna Marias hjerta, och i allt sitt elände kände hon sig lycklig vid den tanken att få behålla sitt barn. Klubbslaget följde i detsamma och hon blef af en gammal man med godsinta drag förd till en kärra, med uppmaning att uppstiga i densamma. Mekaniskt lydde hon, och bort rullade åkdonet med detta nya offer för laglöshet och godtycke. Nionde Kapitlet. — Redan åter så svårmodig, sade den vackra enkan efter plantageegaren Johnson till sin uppsyningsman, som, stödd emot ett träd, mot hvilket han sökt skydd för den brännande hettan, icke hade märkt hennes närvaro. — Huru skulle väl glädjen finna rum i en mans hjerta, som förlorat allt; för mig har lifvet blott värde i hoppet att återfinna min Anna Maria. Visste jag att hon vore död, skulle jag följa henne, men en röst säger mig att; jag skall återfinna henne och att jag äfven skall träffa honom, som förstört min lycka.