En utvandrares öden. (Bild ur Amerikanska kriget.) (Forts. fr. n:o 21.) Carlo hade, med sin onkels samtycke, anträdt en resa till Virginien, för att såsom han uppgaf besöka en slägtinge, som stod i affärsförbindelse med mr Williamson. Ått han ej begifvit sig dit, derom tviflade Knut och Herrman ej ett ögonblick. Af de begge negrerne och båten hördes aldrig något; de hade förmodligen rymt. Alla efrerspaningar visade sig onyttiga. Om också mr Williamson i hög grad ozillade sin unge slägtinges handlingssätt, så kunde man dock förmoda att han ej ville prisgifva honom åt den förfördelade mannens hämnd, i händelse han kände Carlos vistelseort. Han uttalade högt sitt missnöje, men beklagade att det ej stod i hans förmåga att lemna Knut en så beskaffad upplysning, emedan Carlo hade för afsigt att använda flera år på resor, för att derunder förvärfva insigter och kunskaper. När Carlo och hans tjenare hade tillryggalagt ett par mil, upphunno de en på vägen väntande kärra af det slag, som kan tillslutas och som på förhand blifvit ditbeställd. Carlo höll at med kärran och vexlade några ord