eller med andra ord, här medgifwer man willigt inrymme åt det annars mycket oms skrifna penninge-inflytondet. Lika under ligt låter ockå det jemwäl anförda skälet, att motionen bara syftade på att ur re presentationen utestänga män ur allmogens led. Slule det då för dem behöfwas högre dagtraltamente än för andra? Eller menar man att de egentlige böns derne (om hwilla en talare, under ftort bifallssorl, Yttrade: mi lalla dem ej längre bönder, utan landtmän) ide slulle Ory fig om att lomma till vifsdogen om de ej få bra betalt, få att de lunna lägga ihop några hundra rilsdaler om året? De fom få tänka, någon gör det, funna fottöft wara borta: men en sådan misstanke more förnärmande mot wåra redbare och fjeliständige bönder, om hwilkas ynnest man nu synes riftigt täfla oc hwillen man föfer förwärfwa fig äfwen med smeknamn och granna tittar. Men egentligen be mötte man motionen med sådant fom alls icke hörde till saken, fåfom personliga inz sinnationer mot motionären, hr Treffonberg, tal om nedsättning af tjonftemanna: löner m. m. ech sist en lång harang di: refte till referenterne på tidningslältaren att tydligt redegöra för diskussionen få att follet finge ett tlart begrepp derom. Åhja, nog förstår folket hwad skon Häm: mer! Och kunde det i denna fråga al gifwa sitt votum, få blefwe utslaget Helt annat än nu. Det har warit nedslående att fe huruledes sådane lämpar för fparsamhet på alla andra Håll, fom Jöns Påhrsson, C. A. Larsson, Medin, Silje: ström (hwilten sednare, för fine förtjens ster i stelwäfsendet och såsom sjullig, af staten uppbär en pension af flere tusen riksdaler årligen) m. fl. nu, när det gållde eget stinn — ty alla fundera nog på att bli återwalde — ide wilja weta af någon förminskning i aflöningen; och det hade, för kammarens eget anseende, warit bättre om, som de derstädes herrskande synes hafwa önskat, ingen diskussion upp: fått, än att asslaget metiverats få genomskinligt illa som nu. Men de, som mågade uppträda mot kammarens, men för beta landets opinion i denna fat, neml. årr Ridderstad, Hessle, Ahlgren, Vougt, Prinzensköld, Lundström och Staaf samt främst motionären, borde derföre ärligen tackas. Men att fammas ren i dess helhet icke wunnit i allmänna opinionen hwarlen genom afgörandet eller det sätt hwarpå den behandlat denna sak, ret är temligen säleri. W. W.) — — —— — ——