Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1869, sida 3

dera hållande framför sig en börda, som var sorgfälligt insvept i täcken. Åttonde Kapitlet. Otaliga gånger hade Pauline sett ut efter den länge väntade väninnan; otåligheten dref henne än hit än dit och dystra aniugar begynte få insteg i hennes hjerta, när en skarp hvissling tillkännagaf annalkandet af det från NewOrleaus återkommande fartyget. Hastigt ilade hon till stranden och såg Knut stå på fördäcket, spejande efter det ställe, der han väntade återse det käraste han egde. Knappt hade fartyget lagt i land förrän han med ett språng stod hos Pauline och frågade hastigt, i det han fattade hennes hand: — Hvar är Anna Maria? Hvar är Annie? Med stor ängslan meddelade Pauline honom hvad som tilldragit sig, och utan att förlora ett ögonblick begaf sig den bekymrade mannen till Williamsons plantage, i hopp att der återfinna de sina. Utanföro byggningen träffade han Herrman, som äterkom från fältet. — Hvar äro de? frågade Knut. Herrman begrep i ögonblicket hvem han hade framför sig och svarade, i det han räckte honom handen: — För två timmar sedan afreste de