Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1869, sida 2

x barn, som blifvit funnet i ett busksnår vid vägen. Vidare kom han ej i sin vidlyftiga berättelse, ty den sörjande modern sprang genast in för att begifva sig på väg till plantaget. Förvänad höll Pauline henne tillbaka. — Ilvarthän, Anna Maria, du ser ju alldeles förstörd ut. IIar en ny olycka inträffat? Med nägra hastiga ord berättade hon hvad som händt och hvilken underrättelse Tom meddelat. Derefter ville kon gå. — Låt mig följa dig! utropade Pauline. — Stanna, stanna, pustade modern, Knut kan i hvarje stund återvända och huru skulle han ej sörja, om han funne huset helt och hållet tomt. Stanna och berätta honom huru det hänger ihop. Med dessa ord begaf sig Anna Maria, ätföljd af Tom och Caro, med ilande steg till plantaget. Pauline hade flera gånger inpräglat hos Tom, att ban ej fick vika ifrån ingången till byggningen, så länge bans matmor befann sig inom densamma, ty utan att hysa synnerlig fruktan för någon fara, syntes henne dock försigtigheten fordra manligt skydd, i fall detta behöfdes. Tom var pålitlig och således kunde hon vara utan bekymmer. Vid ingängen till trädgården stod den gamla Samba och förde den af rörelse darrande modern in i paviljon